Dressageteam

Eftersom att jag har varit lite frånvarande dom senaste dagarna på bloggen så tänkte jag nu berätta lite om mig själv:)
när jag var en vecka gammal satt jag på en häst första gången, Det var mammas stora häst "Pepparn". När jag var ett år gammal flyttade vi ut till Byhålan Hölö till vårat blivande dressyrställe Vretaberg, mamma flyttade hem sin häst ( ett gammalt grisstall som stank apa) Och eftersom att Pepparn inte kunde bo själv hemma hos oss så skulle vi skaffa sällskap till honom! En Shettis som skulle bli min! Jag var överlycklig. Silveråkerns L-dorado hette han :D Men eftersom att jag bara var ett år så kunde jag ju förstås inte rida själv, så mamma fick springa brevid när jag skumpade fram på den lilla fuxens rygg. Ridintresset var dock inte så stort fram tills jag var 7 år. Det var då som jag verkligen viste att det var hästar jag skulle hålla på med, så jag sa till mamma att jag ville börja på ridskola.

Tureholms ridskola hette den ridskolan som jag började på. Ett jättemysigt ställe med jättesnälla ponnys och superbra ridlärare. jag mins fortfarande första gången som jag red där. Jag skulle försöka rida lätt, för jag kunde de på L-dorado, det det gick inte riktigt som planerat. Det är ju lite skillnad på en pytteliten shettis med trav i 190km/h och en halvseg B-ponny. jag lyckades i alla fall med två stycken "uppner" på ett tarvsteg, hrrm, naturbegåvning eller vad ;D.

9 Januari 2003 fick L-dorado fång och vi fick avliva honom omedelbart.. Jag var väldigt ledsen.
Sedan började ett nytt kapitell i mitt liv. Vi hade hittat Ronja. En liten gul B-ponny som stod på en ridskola. Hon var min drömponny, jag hade precis sett filmen spirit och jag tyckte att den hästen var så fin! Allt jag ville ha var en gul liten snäll ponny, och vad hittatde vi den där dimmiga dagen på ridskolan, men kan ju säga att jag hade tur. 
 

Ronja lärde mig att rida. Hon avr alltid snäll och hon betydde allt för mig. Första tävlingen var i augusti 2003, ett Engelst ridprogram (domaren sa i en högtalare hur man skulle rida ;P) Vi vann!!! Snacka om bra start på tävlingskarriären. Och så kan man säga att det fortsatte. I alla fall efter jag hade blivit lite tuffare på henne i hoppningen, hon var nämnligen så att om hon inte kände att ryttaren var säker på att NU ska vi hoppa, så stannade hon. det var ingen lätt ponny att rida men vi kom bra överens. Vi började tävla dressyr och hoppning Lokalt och vi hade placeringar nästan alla starter!


2005 köpte vi en D-ponny vid namn Lindens Viking ( Mamma hade då inte kvar sin stora häst ) Han var då 3 år gammal. Han var en riktig sagohäst!


På våren 2006 betsämde vi oss för att vi behövde hjälp att rida viking, Och vem var det om inte självaste emma som skulle börja rida viking! :D Camilla red också viking, så jag var alltid den lilla skiten i stallet, haha ^^, Emma red Viking väldigt ofta och vi hade våra äventyr i skogen, som alla gånger Emma skrek av smärta för att Viking hade gått rakt in i ett träd och mosat Emmas ben mot en gran.
Viking blev dock inte som vi hade tänkt, han saknade den motorn som behövdes han var allmänt seg i huvudet. Vi bestämde oss för att sälja honom till någon som ville ha en skogsmulleponny och så blev det.
Under sommaren 2007 kom ett nytt stall upp på Vretaberg, "Slottet" som somliga kallar det ;P

Den första Juni 2007 flyttade Emma sin vackra ponny New princess hem till oss.
Eftersom att det inte gick som vi ville med Viking så bestämde vi oss för att skaffa en lite äldre häst.

Kilarry Socks. Mammas kompis Ulrika jobbade på Stockby ridskola på Lidingö, och det var där vi hittade henne. Första gången jag såg henne låg hon ner i sin spilta med hängläpp och lånda ögonfransar. Jag var kär. Sockan var 11 år när vi köpte henne och hade inte gått ett steg dressyr i hela sitt liv, vi köpte henne som hopp ponny. Sockan är import från Irland och kom till ridskolan när hon var 5 år. Varför hon såldes därifrån? Jo hon hade helt enkelt tröttnat på alla småbarn och ridskolelivet. Hon vände och gick åt andra hållet med småbarnen och stannade i hörnerna. Hon var också sur och vresig mot dom i boxen.
för 25000 kr var hon min <3

Jag började tävla Sockan och det gick bra! jag var fortfarande lite feg för att hoppa men hon gav mig mod. Det blev många rosetter och placeringar med både Ronja och Sockan Lokalt hösten 2007 och våren 2008.


Sedan började den hemska somaren 2008. Båda hästarna halta samtidigt, hittar inte felet. Jag vet inte hur många gånger som vi åkte till kliniken och dom blev bahandlade flera tusen gånger men blev inte bättre. Ronja visade sig ha pålagringar på båda bakbenen och blev därmed utdömd. Allt föll isär.. Den 21 Oktober 2008 fanns inte Ronja längre... Min ögonsten, mitt allt. Min lilla guldklimp fanns inte längre. Och för att strö salt i såren så var även sockan utdömd, men vi bestämde oss för att låta henne gå i hagen och bara vara. 
Tack syster för att du hjälpte mig under denna tid, det var svårt för mig....

1 November kom en ny häst till Vretaberg, Gun´Z Ett eller Lillan som hon kallas. Superfin svenskridponny som skulle bli min dressyrstjärna, trodde vi.. Hästen gick omkull i hagen och det gick inte längre att rida henne. Hon bara stod rätt upp på bakbenen och tjurade ihop totalt.. Och så började klinikbesöken igen. I Februari var även Lillan utdömd. Hur mycket otur får man ha igentligen????


I Januari kollade vi sockan på banan och konstaterade att det får bära eller brista. jag satte igång henne igen, lungt och fint. Och Jag minns första tävlingen efter hältan. En LB:1a. Hästen hade knappt någon kondis så jag fick rida fram i max 10 minuter och sedan i på banan. Efter sista halten var jag så lycklig att glädjetårar trängde sig fram.. Det går inte att beskriva... 
Efter det har det bara fortsatt :) Vi gick från lokal LB till vinst i regional debut LA:P1 på ett halvår!

Lillan åkte hem till uppfödaren på hösten och Jag fortsatte att tävla med Sockan.


I början av December 2009 kom en liten lurvig ponny med tjock mage och lång man till Vretaberg. Mollehusen Soned! En renrasig Welshcob nykastrerad oinriden och jätteful va han! Dock har han jättefint steg!
Men efter lite frisering och muskelbygge så är han nu en riktig snygging! I slutet av Augusti är det tänkt att vi ska tävla första gången :D


Jag och Sockan har också tävlat lite nationellt i år och det har faktiskt gått kanon! Tänk att från gammalridskoleponny som inte gått ett steg dressyr i hela sitt liv till precis utanför placering Nationellt på Årsta-Runsten!
Rätt fantastiskt faktiskt <3 


Det var min historia, hoppas ni inte somnade under tiden ;)

Kramar / Sofia